Vi har berättat en del om vår historia tidigare, både här på hemsidan och på andra ställen, men ifall någon missat eller är mer intresserad kände vi att det var lika bra att få upp något här på bloggen också.
Om man gillar oss är det ju kul att läsa, och om man inte gör det så kanske man ändå vill läsa för att se vad man ska undvika här i livet ;)
Lilla Napolis historia
Ville ändrar kurs
Hela Lilla Napoli-kalaset började med att pizza tog upp alla Villes tankar medan han skrev sin c-uppsats i ekonomi. Det slutade med att uppsatsen handlade om pizza och uppsatsens namn blev Fat boy slim.
Några superbra slutsatser kom han nog inte fram till men frågan om varför inga pizzerior i Sverige gjorde napolitansk pizza (som ju ändå är den ursprungliga versionen, och kanske den bästa?) var fast i hans huvud.
Hur svårt kunde det trots allt vara att kombinera de fyra enkla ingredienserna vatten, salt, jäst och mjöl (napolitansk pizzadeg)? Det visade sig vara jäkligt svårt…
Ville beslöt sig nu för att hoppa av studierna precis innan magisteruppsatsen, eftersom den ändå inte spelade någon roll nu när han visste att det var pizza som gällde för resten av livet.
Besmir kommer in i bilden
Något år efter detta kom Besmir in i bilden samtidigt som det visade sig att en vanlig hemmaugn inte levererade. Swooshen som fanns på pizzakanterna i Neapel gick inte att få till, och något behövde ändras.
Det hjälpte inte att det inte alls fanns samma mängd info på nätet som idag, och italienarna hade inte kommit på att det fanns stora pengar i att konsultera andra pizzerior. Med andra ord var det hysch hysch kring det hela och väldigt begränsad hjälp fanns.
Alla deras temperaturexperiment misslyckades och det slutade med att de fick köra gratispraktik på Falkenbergs pizzerior. De här ugnarna var dock fortfarande för kalla med temperatur som ofta toppade på cirka 320 grader.
Rutinen var att jobba till 4-tiden och sedan experimenterade med pizza till 11-tiden. Helgerna behöver vi inte prata om. De visste att de ville ha en pizzeria någon gång, men inte förens de kunde mäta sig med en medelmåttig i Neapel.
Till slut stack deras dåvarande flickvänner och det blev dags att satsa ordentligt. Det blev många resor till Neapel, Ville slutade jobba helt och Ville och Bess flyttade ihop i Falkenbergs billigaste tvåa (kan vara så att de till och med delade dubbelsäng i mer än ett år).
För de som undrar så slutade Ville jobba istället för Bess eftersom Bess tjänade mer - inga konstigheter.
Äntligen framgång
Till slut kunde de komma upp i cirka 400 grader i smyg, och känslan Ville hade när han för första gången såg kanterna resa sig i realtid är fortfarande obeskrivbar. Detta var nog en av de absolut första napolitanska pizzorna som gjorts i Sverige, trots att den var riktigt kass såklart.
Ville och Besmir insåg nu att det var värmen som var den gyllene komponenten i det hela.
Fortsatta experiment med värme
Det jobbades mycket med ombyggda grillar som kunde bli väldigt varma, men eftersom all värme kom underifrån så blev botten bränd. Till slut insåg Ville och Besmir att man behövde värme ovanifrån, vilket på efterhand känns självklart men då var det inte det.
Det gick att få till bättre resultat i ombyggda grillar, men till slut stagnerade de och Ville och Bess tog beslutet att de behövde bygga en egen, riktig pizzaugn (att köpa en från Neapel för flera hundra tusen gick ej).
Stora problemet var dock återigen att det fanns extremt begränsat med information.
Ugnbygget tar fart
Ville och Bess började dela information med ett gäng andra runt om i världen med samma problem, och de började långsamt skrapa ihop det de behövde. Kraven var dock högt ställda, vilket var rätt eftersom de nu vet att man inte kan göra perfekt pizza utan en perfekt ugn.
Grabbarna snokade upp ritningar, reste till Neapel och dammsög webben. Efter mycket pröva och ompröva, och alldeles för många timmars arbete, hade de en ugn på plats som kunde mäta sig med de bästa mobila ugnarna i Neapel (denna åsikten delas även av världskända pizzaiolon Tommaso Mastromatteo.
Ugnen fick namnet Mårran, eftersom den liknade Mårran från Mumintrollen.
Fokus skiftar
När en bra ugn var på plats skiftades fokuset till degen. Utan en bra deg kan man såklart inte göra bra pizza, och det jävliga med napolitansk pizzadeg är att väldigt lite krävs för att allt ska gå åt helvete.
Över 1000 degrecept har gjorts, och även om magi inträffat en del gånger så är det extremt svårt (om inte nästan omöjligt) att hela tiden träffa rätt. Därför uppdateras allt löpande.
Restaurangen startas
Det fanns inte en superstor plan på att starta en restaurang, men när hela Villes mammas kompost var fylld med pizzor tänkte de att de lika gärna kunde sälja dem.
Ville och Bess etablerade sig då på en öde parkering i ett industriområde i lilla Falkenberg. Villes syrra ritade upp en skylt som det stod pizza på, och sen var de igång.
Mitt under en riktigt kall vinter fick de nog av parkeringen och flyttade in i en liten fallfärdig bensinmack med plats för ugnen. Tanken var absolut inte att bli kvar där länge, men Lilla Napoli är där än idag.
Till en början var det väldigt få besökare på restaurangen, förmodligen eftersom svenskar inte ens visste vad napolitansk pizza var. Tiderna är dock annorlunda nu och pizzaboomen i Sverige har utan tvekan spelat en del i varför det gått bra.
Slutsatsen av det hela
Fokuset för Ville och Bess har alltid varit 100% på pizzan, och det är därför det inte funnits tid till att hitta rimligare lokal till exempel. Det som inte handlar direkt om att få en perfekt pizza hamnar i periferin. Lilla Napoli-killarna lagar alltså inte mat med kärlek, utan de lagar mat med besatthet.
Vill du veta mer om Lilla Napoli?
Om du vill veta mer om Lilla Napolis historia och/eller om hur man gör en riktigt bra napolitansk pizza, så tycker vi du borde kika in vår bok.
